En höst att minnas

I november arrangerade Sveriges genusforskarförbund workshopen Vad står på spel när feministiska och andra maktkritiska forskare hotas? i Örebro. Frågan är relevant efter år av hot och utsatthet riktad mot genusforskare.  Vi talade bland annat om hur dessa hot leder till att forskning, undervisning och samverkan begränsas. Genusvetenskap och genusforskning är tillsammans med annan maktkritisk forskning viktig för att nya frågor ska kunna ställas och ojämlikheter bli synliga.  Nu är det naturligtvis inte bara forskare som kan bidra till att synliggöra ojämlikheter. I kollektiva aktivistiska aktioner kan förhållanden som normaliserats under generationer och diskuterats av genusforskare i decennier, bli framträdande, oundvikliga och kraftfulla. Denna höst 2017 var det  #metoo-kampanjen som fokuserade det vardagliga och våldsamma görandet av kön och sexualitet. Mängden med berättelser om vardagssexism mot dem som identifierats eller identifierar sig som flickor, kvinnor eller transpersoner florerade på nätet och det hände något när dessa berättelser kom samman och fick en relation till varandra. Att dessa berättare och berättelser samlades i detta offentliga rum som nätet är, kan, för att knyta an till Butler, ha varit ett utövande av en flertalig och performativ rätt att synas och få syn på andra, the right to appear (Butler 2015). Det skapades synliga sammanhang som gjorde det möjligt att uppfatta och erkänna det som så länge trivialiserats och se det som ett politiskt problem. Något hände, plötsligt blev trakasserierna avnormaliserade, personer blev av med sina jobb, ministrar reagerade, möten ordnades, åtgärdsprogram skapades.

#metoo fick också en annan betydelse. Plötsligt var det urtypen av de svenska vita männen som hamnade i centrum, de som så länge omtalats som de mest jämställda männen i världen. De som engagerade sig i husbygge och familjemys och som stod i skarp kontrast till de ensamkommande pojkarna som för inte så länge sedan ansågs hota inte bara flickor utan hela den så kallade svenska jämställdheten. Till medvetenheten av vardagssexismens konstanta upprepningar kan därmed också en insikt fogas om hur talet om just den svenska jämställdheten bidragit till att det klibbats föreställningar om farlighet vid de kroppar som identifierats som de andra, de som inte antagits vara svenskar.

Trots detta erkännande av existensen av sexuella trakasserier, eller kanske just på grund därav ondgjorde sig en och annan ledarskribent över både #metoo och det arbete som bedrivs med jämställdhetsintegrering på universiteten. Det kan ses som ett uttryck för den växande antifeministiska rörelse, anti-genderism, som nu sprider sig runt om i världen, som vänder sig mot genusteori, genusvetenskap och jämställdhetsarbete. Att det också var just denna höst som den första generaldirektören för den nya jämställdhetsmyndigheten tillsattes kan möjligen ses som ytterligare ett exempel på hur stora spänningarna just nu är. Lena Ag har tidigare varit ordförande i Kvinna till kvinna och arbetat internationellt.” Sverige har en lång och stolt historia när det gäller arbetet för jämställdhet. Vi har kommit långt, men mycket återstår” sa hon i samband med att hon utsågs. Jag hoppas att även Lena Ag är beredd problematisera bilden av denna stolta historien, ifrågasätta den modernistiska övertygelsen om att ha kommit en lång bit på denna eviga metaforiska väg. Det är en berättelse som skapar föreställningar om svenskar och Sverige som går före, medan andra nationaliteter liksom tycks komma efter. Det är också en berättelse som riskerar att skymma antifeministiska rörelser och normaliserar vardagssexismen och dess konsekvenser runt om i Sverige. Låt därför bilden av den svenska jämställdheten som en utvecklingsberättelse falla.

Sveriges genusforskarförbund har en roll att spela. Vi hoppas att många kan känna sig manade att komma med i arbetet med att måna om en diversifierad, mångvetenskaplig och komplex genusforskning. Så här avslutningsvis vill vi som efter årsmötet sitter i styrelsen tacka de tre som nu avgått. Charlotte Holgersson var först ordförande och sedan viceordförande för förbundet under en rad av år. Med henne har förbundit både utvecklat vetenskaplig skärpa och stabilitet. Linda Sandberg har under lång tid inte bara varit en viktig röst utan också föreningens kassör på ett kunnigt och tryggt vis, Silje Lundgren har med sin starka etiska och vetenskapliga kompass varit en mycket viktig styrelsemedlem. Tack alla!

Lena Martinsson

Ordförande i Sveriges genusforskarförbund

 

 

 

 

Tanja JoelssonEn höst att minnas