Kvalitetshöjning och avpolitisering av högskolan

Publicerad i Genusperspektiv 5-6 2007Med begreppen ”kvalitetshöjning” och ”avpolitisering” lanserar utbildningsdepartementet betänkandet RUT 2, Resurser för kvalitet (utredare Dan Brändström) för framtida finansiering av universitet och högskolor.Vad innebär betänkandets förslag för genusforskningen?Genusforskning är idag ett högteoretiskt, kreativt och produktivt kunskapsfält, som sedan etableringen på 1970-talet haft särskilt statligt stöd, av regeringar av olika politisk färg. De forskningspolitiska satsningarna på har bidragit till fältets positiva utveckling – och till dess överlevnad i akademin. Genusforskning möter fortfarande hårt motstånd med hänvisning till just det statliga stödet som av likställs med ”politisk styrning”. Genusforskningens kritiker talar om ovetenskaplighet och politisk korrekthet. Veterligen framförs inte sådan kritik mot andra forskningsområden som ges särskilt statligt stöd, exempelvis energiforskning.Innebär ”avpolitisering” att statsmakterna nu tar sin hand från genusforskningen? Betänkandet framhåller tilltron till forskarsamhällets inneboende potential att – ” om största möjliga frihet råder – koncentrera sina resurser i högriskverksamhet, som ofta men inte alltid leder till resultat som ger upphov till välfärd av olika slag och ekonomisk tillväxt – samt understundom till kunskap för kunskapens egen skull”. Risken att genusforskning, oavsett om den bedrivs på traditionella ämnesinstitutioner eller på genusvetenskapliga institutioner, inte anses passa in i den tänkta ”fria” forskningsverksamheten är stor. Genusforskning är kritisk och vill förändra, inte bara samhället utan även kunskapsproduktionen. Det senare upplevs som speciellt hotfullt av mainstreamforskningen, som gärna ser more of the same, och inte vill att de kunskapsteoretiska utgångspunkterna skall ifrågasättas.Jag är inte säker på att akademin vill ha genusforskning. Däremot kommer den att vilja ha fler kvinnliga professorer, om betänkandets förslag går igenom.Jämställdhet föreslås som en av flera indikatorer som ett mått på kvalitet. 5% av de konkurrensutsatta forskningsresurserna skall fördelas utifrån antalet kvinnliga professorer. (10% hade varit en mera adekvat siffra, då det ställs dubbelt så höga krav på kvinnliga forskare som på manliga vid anställningar och resursfördelning!) Att mäta kvalitet i kvantitet känns otillräckligt och lite passé. Genusperspektiv i utbildning och forskning framhålls i universitetens och högskolornas jämställdhetsplaner numera som ett kvalitetskriterium. Denna insikt grundar sig på att forskning som ägnar sig åt frågor som uteslutande rör mer halva jordens befolkning – männen – brister i kvalitet. Historisk forskning har fokuserat männens historia; litteratur- konst- och musikvetenskap de manliga genierna; juridisk forskning har visat lagstiftningens gender bias; medicinsk forskning har använt män som norm etc. etc. Varför göra halt vid kvinnliga professorer?Delar av forskningsresurserna föreslås kanaliseras via forskningsråd och andra myndigheter för att täcka statsmakternas ”legitima behov av att styra resurser till speciella områden”. I samhället finns sedan länge ett stort intresse för genusforskning. Stora samhällsfrågor såsom klimat, energi, hållbar utveckling, folkhälsa, globalisering, mänskliga rättigheter, krig, våld, utbildning, mångfald, jämställdhet och demokrati, för att nämna några, är i allra högsta grad bekönade och kräver genusproblematisering. Staten behöver således genusforskning och kommer förhoppningsvis att ge den fortsatt ekonomiskt stöd. Forskningsrådens och andra myndigheters kompetens i genusfrågor behöver dock stärkas, inom samtliga vetenskapsområden, för att genusprojekt ska få en sakkunnig bedömning.Genusforskarsamhället står inför en stor utmaning: att finna strategier för att stärka genusforskningens legitimitet i akademin. En sådan strategi är att genusforskare tar akademiska ledningsuppdrag på hög nivå. Besluten om resursfördelning kommer, enligt betänkandet, att fattas centralt ”ovanför” fakultetsnivån . Jag ser detta som en positiv utveckling som på sikt kommer att undergräva de manliga homosociala nätverken, dvs de kollegiala maktstrukturerna.Inger Lövkrona, professor i etnologi och genusforskare vid Lunds universitet, ordförande i Sveriges genusforskarförbund

GeNderSE2014Kvalitetshöjning och avpolitisering av högskolan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.